Takk til Øivind Karlsen som sendte inn denne beretningen til vår nettside!

Jens Væver - och Christen Davidsens försvunna sjækt

Fisket i Limfjorden förändrades radikalt når Nordsjön bröt igenom år 1825.
För saltvattensfisken krävdes nya redskap, Jens Væver har gått till bistorien som
konstruktör av snurrevaden. Att Christen Davidsens Limfjords-sjækt är så väl bevarad beror på att en missunnsam granne sänkte den med utrustning och allt - redan före dess jungfruresa.

En fiskarbonde och hans ide.
Jens Væver føddes 1822 i Krejbjerg pa Salling och blev "fiskarbonde" precis som sin far. Vid flera tillfallen var han med som kreatursdrivare nar stora oxdrifter skulle från Limfjordstrakten till Slesvig och Holstein.

Nar Jens Væver var ung praglades fisket av de problem som uppstod då Nordsjon 1825 brot igenom det smala Aggertange. Fisk som levt i det brackta vattnet dog ut och man hade inga effektiva redskap for att fanga den nya saltvattensfisken, mest rødspatta.

Som de andra fiskarna experimenterade Jens Væver med olika slags vadar och till slut lyckades han. År 1848, da han var 26 år, hade han konstruerat ett nytt redskap som kallades snurrevad. Det skulle dras ut i en cirkel fran ett ankare och slapas tillbaka over bottnen till ankaret. Delta vadfiske bredde ut sig mycket snabbt.

Ar 1849 overtog Jens sitt foraldrahem och samma år gifte han sig med dottern från Bakkegård i Krejbjerg, Ane Marie.
Han skaffade sig ocksa en lampligare båt till sitt nya fiske. Det var en sjæegt, en båttyp fran norska Sørlandet, som han køpt i Aalborg och som troligen var den førsta av sitt slag i Limfjorden. De forsta sjaegterna kom formodligen till Limfjorden som dackslast pa de skutor som med sina tata turer band samman Sørlandet med norra Jylland. (fremhevet av red.)

Ären 1849-50 var Jens inkallad och deltog således i sista delen av treårskriget mellan danskarna och tyskarna. Hemkommen fran kriget etablerade han sig an en gang med den vanliga kombinationen av jordbruk och fiske.
Så småningom blev Jens ankeman. År 1871 overlat han garden på sonen Klaus och dennes hustru Johanne. Men Jens bodde kvar i en del av huset på ett slags undantag. Han utøkade sina inkomster med att också handla med fisk. I hela vastra delen av Sailing kørde han fran hus till hus med en skottkarra och ett par lådor fisk. På vintern nar fjorden var isbelagd kopte han fisk fran vastkusten for vidareforsaljning hemma.

Snurrevadens segertag

Snurrevaden som han uppfunnit 1848 hade gjort sitt segertag. Den anvandes inte bara i Limfjorden och i de andra inre farvattnen. Den var basredskapet i det danska havsfisket som efter 1890 vaxte fram fran Fredrikshavn, Grenå och Esbjerg. Darfor var det inte utan orsak som Dansk Fiskeriforening 1896 hedrade Jens Vxver med ett diplom och en penninggava.

Ar 1912 blev den da 90-arige Jens Væver dessutom dekorerad med Dannebrogsorden for sin uppfinning av snurrevaden. Och 1913 fick han audiens hos kungen. Av den anledningen maste Jens resa till huvudstaden, dar Kopenhamnstidningarna gjorde stort nummer av den ansprakslose fiskaren fran Vestjylland. Bland minnena fran denna resa finns kvar ett par fotografier av Jens mellan fiskarhustrurna pa Gammelstrand, dar han star nykammad och i fin ny stortroja med medaljen pa brostet.

Jens Vasver dog 1914.

Sjægten - nu i varldsmastarklass
I manga ar hade Christen Davidsen och hans svager fiskat i Flyndersø nagra få kilometer söder om Limfjorden. Men omkring ar 1900 lat Christen Davidsen bygga en sjægt, vilken skulle ersatta den gamla eka han dittills hade anvant.
Da baten var sjösatt utrustade de tva fikarna den med segel och redskap. Med spanning sag de fram mot nasta dag da den nya baten skulle tas i bruk for forsta gangen. Men de fick aldrig fiska med sjasgten. Da morgonen grydde var den borta. Pa dess plats lag den gamla ekan.

Christen Davidsen och svagern misstankte att en granne hade tagit sjægten. Men de hittade den aldrig. Först 1974 stötte dykare pa den nere pa havsbotten, fylld med sand. Den hade avsiktligt sankts med all utrustning. Den gamla misstanken tvcktes ha bekraftats.

Baten bargades och restaurerades, och pa grund av denna gamla ogarning ar den gamla sjægten i dag den mest ursprunghga och bast bevarade som finns.

Sjægten kom till Limfjorden fran sodra Norge i mitten av 1800-talet och passade bra for snurrevadsfiske. Den var sjoduglig och snabbseglad och klarade bade vader och vind pa Limfjordens oppna vidder och fiskerikontrollens fruktade farkoster.
I forhallande till sin storlek bar den relativt stor rigg som bestar av fyrkantigt sprisegel, fock och toppsegel på staget. Nar man fiskade med snurrevad fallde man masten och brukade ro ut vaden. Det var bara till och fran fangstplatserna som man satte segel. Ja, och sa till de festliga kapp-seglingar som de fiesta fiskeforeningar vid Limfjorden tyckte var sa viktiga att ordna varje ar.
Fiskarlaget bestod oftast av tva man, och fram till forsta varldskriget kunde tva familjer leva pa detta samarbete.

Pa 1910-talet trangde batmotorerna bort sjægtens vita eller roda segel fran fjorden. Endast i de innersta vikarna anvandes de ytterligare nagra artionden for smafiske med krok eller sattgarn. Men nu kan de ses igen, som fritidsbatar. I dag finns mer an 50 sjægtar under segel pa Limfjorden och seglarna traffas varje år under trivsamma former for att avgora varldsmasterskapet i sjasgteseglingi sodra delen av Limfjorden.

Fran sillfiske till semestersegling
Pa medeltiden var Limfjorden hemort for ett omfattande sillfiske.
Fisket var pa intet sätt fritt. Kungen hade namligen forlanat omradets talrika kloster omfattande privilegier. Efter reformationen 1536 overgick storre delen av de kyrkliga godsen till varldsliga agare, men det forandrade inte vardagen for den enskilde fiskaren. Han maste fortsatta att hyra torgplats av agarna. Dartill kom att fiskaren sedan borjan av 1500-talet måste folja reglerna for minimimatten pa de olika typerna av fiskegarn. Pa tingshusen i Limfjordsstaderna fanns namligen upphangt maskmatt som angav minsta tillatna maskstorlek. Reglerna om maskstorleken hade till syfte att inte bara skydda fiskynglen utan att ocksa garantera att Limfjordssillens rykte inte led skada pa exportmarknaderna for att den var for liten.
Men allting forandrades som sagt 1825, da Limfjorden forvandlades fran fjord till sund.

I den vastliga delen av fjorden var fisket inte nagot "exportyrke" som i Nibe Bredning, utan ett husbehovsfiske. Det innebar att lokalbefolkningen led annu mer av havsinbrottets foljder. Men aven sillfisket vid Nibe drabbades hart och hela omradet upplevde en tillbakagang och forlorade gamla tiders valstand.
En mycket viktig, positiv effekt var dock att det nu blev mojligt att segla vasterut till England med jord-bruksprodukter och sedan atervanda med kol.
Ungefar samtidigt som Jens Vasvers snurrevad togs i bruk, borjade fiskarna pa Limfjorden att anvanda en ny bat, sjægten. Det ar en oppen julle om 16-20 fot, mycket smal och byggd med kol samt riggad med rektangulart spristagsegel, fock och toppsegel. Den kommer troligen fran Norge, men visade sig andamalsenlig for snurrevadsfiske pa Limfjorden.

Nar man under 1900-talets forsta artionden borjade anvanda motor i batarna blev det mojligt att dra in storre och effektivare snurrevadar med motordrivet spel. Till en borjan installerades motorerna i de gamla sjasgterna, men de klarade inte att bara de allt storre och tyngre tandkulemotorerna. Vid mitten av 1920-talet ersattes de av en kraftigare motorjulle, ett s k "pennskrin". Namnet kom sig av farkostens ladlika utseende som paminde om den tidens skolpennskrin. Efter andra varldskriget borjade fiskarna pa Limfjorden att anvanda riktiga kuttrar.
Da altralning vid mitten av 1930-talet avloste alsnurrevadsfisket pa Limfjorden fordes haftiga diskussioner innan formellt tillstand gavs. Manga ansag att altralning var alltfor effektivt i ett stangt farvatten som Limfjorden. Men vadfiskarna ansag att det var nodvandigt att anvanda den nya tralen sa att inte fisket i fjorden skulle konkurreras ut av fiske i andra far vatten.
Pa 1920-talet var som mest 1700 yrkesfiskare verksamma i Limfjorden. Sedan dess bar de stadigt minskat. I dag finns blott cirka 80 registrerade yrkesfiskare kvar, och de lever huvud-sakligen pa ostronfangst.

Texter: Eske Wohlfart
SJÖHISTORISKAMUSEET
Box 27131,102 52 Stockholm
Besoksadress: Djurgdårdsbrunnsvegen 24
Webbadress: http://www.sjohistoriska.se
Oppet dagligen 10-17, tisdag till 20.30 Information dygnet runt: 08-457 00 00 (2065#) vaxel: 08-666 49 00 OBS.'Ny tlfnr. 1/9: 08-519 549 00

Visninger: 85

© 2017   Created by Niels Damgaard.   Drives av

Skilt  |  Melde om et problem  |  Tjenestevilkår